Blev kortare dag på praktiken idag. Kommer snart in på vad jag hade för mig. Men först tänkte jag berätta lite vad jag gjort idag.

Börja med att hacka sallad i väntan på kocken.

När han kom så packa jag och ena chefen upp varorna som kommit.

Men nu... Minns inte vad jag gjort idag i ordning så jag berätta bara det jag gjort idag. Ha stekt fisk, gjort hamburgerdressing, gjort fries till dagens imorgon. Skalat lök och varit ut och serverat. Sen även tagit hand om salladen lite. Ja det var väl dagen det :)

Slutade 12.30 idag då jag hade en tid klockan 13. Jag skulle få träffa en och prata ut om det som tynger mig. Få lätta mitt hjärta helt enkelt. Gissa om jag skäms och känner mig dum efter det samtalet. Jag satt och sa till mig själv: Inte börja grina, inte börja grina, INTE BÖRJA GRINA............. Där börja jag grina. Typiskt. Jag ha nog aldrig visat mig så sårbar inför någon. Gick inte att få stopp på tårarna. Jag lyckades både öppna mig och gråta inför någon annan. Det är verkligen inte jag.

Var två anledningar till att jag ville prata. Det ena är så personligt och jag klara inte av att bli så personlig så jag kan skriva det nu.

Det andra gällde några sk "vänner". Hur sårad jag blivit att vissa inte ens grattat en för man ska ha barn. Och hur ledsen jag blivit över att det finns "vänner" som totalt slutat prata med en sen jag blev gravid. Och sedan kan man läsa på facebook hur glad dom är över att någon är gravid och att dom måste träffas så denne "vän" får snusa bebis. Men till mig gå det inte att skriva en sån sak. Fatta man inte att jag kan se sånt och det gör oerhört ont i mig.

Trodde faktiskt att vissa av dom jag trodde var mina bästa vänner skulle bli glad för min skull över att jag var gravid. Men ikke. Undra hur länge det tar innan detta ärr i mitt hjärta tar innan det läker. Fick frågan om jag tagit upp detta med personerna i fråga. Nä! svara jag. Tyckte inte att det var värt det. Dom visa tydligt vart dom står så ville inte lägga energi på det. Sa även att dom skulle inte tro att det bara va att komma sen inte. Nä  du tack!!

Det andra som tynger mig som jag inte klara av att prata om är det som tynger mig mest. Vet fortfarande varken ut eller in. Men fick väl en vink över vad jag vill. O det är väl det jag är rädd för men inte våga ta tag i.

Nog om detta. Ska gå in på något roligare. Går in i vecka 29. Nu är det 77 dagar kvar till beräknad barnafödsel. Åhhhhhh!! kan inte tiden gå fortare!!!! Tänk att man kan vara så lycklig och älska nån man aldrig träffat mer än nått annat på jorden. Finns inget som ger sån glädje som vetskapen jag bär på en liten människa som snart ska få möte världen. Finns det nån härligare känsla än den att vara gravid? Ska vara att få hålla sitt barn för första gången då. Att bli gravid är det bästa som hänt mig. Super lycklig är jag.

Nä! om man skulle............. göra nått :)

Puss på er!

Blev kortare dag på praktiken idag. Kommer snart in på vad jag hade för mig. Men först tänkte jag berätta lite vad jag gjort idag.

Börja med att hacka sallad i väntan på kocken.

När han kom så packa jag och ena chefen upp varorna som kommit.

Men nu... Minns inte vad jag gjort idag i ordning så jag berätta bara det jag gjort idag. Ha stekt fisk, gjort hamburgerdressing, gjort fries till dagens imorgon. Skalat lök och varit ut och serverat. Sen även tagit hand om salladen lite. Ja det var väl dagen det :)

Slutade 12.30 idag då jag hade en tid klockan 13. Jag skulle få träffa en och prata ut om det som tynger mig. Få lätta mitt hjärta helt enkelt. Gissa om jag skäms och känner mig dum efter det samtalet. Jag satt och sa till mig själv: Inte börja grina, inte börja grina, INTE BÖRJA GRINA............. Där börja jag grina. Typiskt. Jag ha nog aldrig visat mig så sårbar inför någon. Gick inte att få stopp på tårarna. Jag lyckades både öppna mig och gråta inför någon annan. Det är verkligen inte jag.

Var två anledningar till att jag ville prata. Det ena är så personligt och jag klara inte av att bli så personlig så jag kan skriva det nu.

Det andra gällde några sk "vänner". Hur sårad jag blivit att vissa inte ens grattat en för man ska ha barn. Och hur ledsen jag blivit över att det finns "vänner" som totalt slutat prata med en sen jag blev gravid. Och sedan kan man läsa på facebook hur glad dom är över att någon är gravid och att dom måste träffas så denne "vän" får snusa bebis. Men till mig gå det inte att skriva en sån sak. Fatta man inte att jag kan se sånt och det gör oerhört ont i mig.

Trodde faktiskt att vissa av dom jag trodde var mina bästa vänner skulle bli glad för min skull över att jag var gravid. Men ikke. Undra hur länge det tar innan detta ärr i mitt hjärta tar innan det läker. Fick frågan om jag tagit upp detta med personerna i fråga. Nä! svara jag. Tyckte inte att det var värt det. Dom visa tydligt vart dom står så ville inte lägga energi på det. Sa även att dom skulle inte tro att det bara va att komma sen inte. Nä  du tack!!

Det andra som tynger mig som jag inte klara av att prata om är det som tynger mig mest. Vet fortfarande varken ut eller in. Men fick väl en vink över vad jag vill. O det är väl det jag är rädd för men inte våga ta tag i.

Nog om detta. Ska gå in på något roligare. Går in i vecka 29. Nu är det 77 dagar kvar till beräknad barnafödsel. Åhhhhhh!! kan inte tiden gå fortare!!!! Tänk att man kan vara så lycklig och älska nån man aldrig träffat mer än nått annat på jorden. Finns inget som ger sån glädje som vetskapen jag bär på en liten människa som snart ska få möte världen. Finns det nån härligare känsla än den att vara gravid? Ska vara att få hålla sitt barn för första gången då. Att bli gravid är det bästa som hänt mig. Super lycklig är jag.

Nä! om man skulle............. göra nått :)

Puss på er!